Ja det är dagens fråga undrar hur det kommer att gå, försöker sitta här och vara posetiv mot mig själv och säga "du kommer att klara det" men sen kommer det där nervösa ....... Usch hatar det här, men samtidigt är det bra för mig, sen det blev jag istället för vi så har jag bevisat för mig själv att jag kan bli mer självständig och behöver inte få uppmärksamhet eller godkännanden får varken dig eller andra. Så jävla skönt rent ut sagt men samtidigt någonstans där inne så saknar jag det också. Snart har det gått ett år, ett år utav en berg och dalbana undrar hur länge den kommer att vara !?

Under detta år som gått så har jag stött på en hel del nya människor som påverkat mig posetivt eller negativt men allt händer väl av en anledning eller?

Jag börjar "lära" känna mig själv igen på nytt vilket känns jätte skönt från att gå från helt uppriven och trasig, till att börja "heela".

Jag läser väldigt många andra bloggar så de blir inte så mkt till att skriva själv men ska försöka bättra mig (för min egen skull) dels för att jag vill kunna gå tillbaka och se vad jag en gång har kännt, gamla tankar och känslor sen också för att utveckla mitt skrivande.

Jag har också kollat på utb som jag vill gå och hittade den jag känner att jag vill gå, så skönt att veta men sen kommer det där stora men, det är åldersgräns och vissa krav men so what!? Bara att se till att klara av dem då då?

Förde mina funderingar på tal på jobbet och hemma fick liknande svar " nej varför då? Inget för dig, det går ju inte, du ska ju bilda familj osv .. "  Sen kom en annan kollega, som jag jobbade med en dag som förde utbs frågan på tal och jag berättade då vad jag ville med mitt liv så som jag tror just nu iaf, jag avslutade min mening - Men jag vet inte riktigt?
Fick till svar att - Du ska inte lyssa på dem, dom har säkert haft samma dröm men inte vågat fullborda den, låt dig inte dras ner utav deras ord, Du ska göra det du vill och inte göra vad som andra säger, Sara prova på iaf! sen kan du se om det är något för dig, du kan ju alltid hoppa av ellerhur?  Och vem bryr sig om dom säga " Vad var det jag sa?" om inte kanske du kan trycka upp i deras ansikte, " JAG klarade det!! "  Gör som du vill Sara men tycker verkligen inte att du ska låta dig dras ner av andra, bara för att dom tycker du ska bilda familj och "stadga" dig !


Vad jag vill plugga till förblir en gåta vill inte ha spekulationer om mitt val!


Lyssa på denna, kalla mig udda MEN JAG gillar den!