Vet inte men börjar smått tröttna, jag vill försöka lyssna och tro på dig men något säger mig att jag inte ska lämna ut mig helt och hållet ännu..

Känner stort intresse men jag vet helt enkelt inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Det är inte åldern det är frågan om, utan hur vi är som personer.
Jag kan inte ändra på dig. Du har ändå valt ditt sätt att leva ditt liv och jag står i en vägkorsning och försöker finna min väg.
På sistonde har jag varit med om mycket som gjort mig osäker från 14 års ålder har jag alltid haft pojkvän aldrig singel och varit helt beroende av någon annan.
Till att bli totalt krossad och utelämnad och ensam för att stå på egna ben i över ett års tid har ändå gjort mig gott, jag vågar ta för mig och kör på bara utan att säga " vill inte själv "
Det gäller att ge och ta sen har jag ju nyligen brutit från en jävla idiot som tror han är något !

Jag vet inte har en hel del att fundera på just nu så får väl se, vill bara att de närmsta 2 veckorna ska gå fort!

Kom hem så jag får veta...



Later